De tar strid för kvinnors rättigheter på jobbet
Det är genom att vara obekväm nu som framtiden kan bli bättre. Det är ett av råden från Felicia, Ida och Maria.
Felicia Gudmundsson: ”Jag tröttnade på att gnälla”
Två kvinnor av tvåhundra anställda. Så var det länge för Felicia Gudmundsson på Dagabs lager i Helsingborg (som nu ligger i Landskrona). Den första tiden präglades av sexuella trakasserier, taskig machokultur och låga förväntningar på kvinnorna. Alla visste att det pågick men ingen protesterade.
Till slut orkade Felicia inte längre. Efter stöd från klubbordföranden vågade hon säga ifrån, och år 2018 började hon engagera sig fackligt och för ökad jämställdhet på jobbet.
– Jag var trött på att vänta och gnälla på att facket eller kollegorna inte gjorde någonting. Man kan heller inte förvänta sig att någon annan ska våga ta kampen, det är lika jobbigt för en annan som för mig. Så då gjorde jag det själv.
Snart blev hon jämställdhetsombud och ordförande i fackklubben. Efter diskussioner med ledningen infördes bland annat kvinnomöten varje månad och ett fokus på att anställa fler kvinnor. I dag jobbar ungefär 20 kvinnor på lagret.
Att jobba fackligt är att jobba med sig själv, säger Felicia Gudmundsson, som i dag vikarierar som verksamhetsassistent på Handels i Helsingborg.
– Innan jag engagerade mig fackligt klarade jag inte av att inte vara alla till lags. All ny kunskap förändrar saker inom en. Liksom att hjälpa någon annan att få det bättre. Utan alla fackliga omkring så hade jag inte varit där jag är i dag. Det har utvecklat mig enormt som person.
Ida Berglaw Ericsson: ”Livet är för kort för att inte våga förändra”
Ida Berglaw Ericsson är 23 år och har redan haft sju–åtta uppdrag i Handels. Bland annat klubbordförande på Jula i Avesta, ungdomsorganisatör och ledamot i den lokala ungdomskommittén (LUK). Allt började med ett sms från en i LUK som undrade om hon ville följa med och värva medlemmar.
– Av facket blev jag sedd på ett sätt jag aldrig blivit tidigare. Tidigare hade jag känt mig undangömd och inte vågat säga vad jag tyckte. På Handels ville de höra min åsikt. Det var okej att ställa frågor.
I facket blir hon aldrig illa behandlad för att hon är kvinna. Annat är det på jobbet, av kunderna. Det är allt från män som vill prata med ”en riktig karl som kan byggnadsställningar” till gubbar som förföljt henne från tidigare arbetsplatser och vill gifta sig med henne.
Efter kommentaren ”Det är tufft att vara populär” om snuskgubbarna från en kvinnlig chef på en tidigare arbetsplats, har Ida inte tagit upp problemet med sina nuvarande chefer än. Men hon ska.
– Jag vill inte att någon ska behöva uppleva det här. Då blir jag ju självisk om jag inte gör något. Livet är för kort för att inte våga förändra. Om vi aldrig någonsin sätter emot kommer det aldrig att bli bättre.
Maria Sagebrant Ek: ”Vi kvinnor behöver bli snällare mot oss själva och varandra”
Maria Sagebrant Ek sade upp sig från det fasta jobbet på Coop för att undersöka hur Handels kan stärka upp sina förtroendevalda kvinnor i Småland. Hittills har arbetet visat att de vill ha mer utbildning och hjälp att tas på allvar i sin fackliga roll även på små arbetsplatser.
– Män – generellt – killgissar och chansar, och söker kunskapen efteråt. Kvinnor gör ungefär tvärtom. Vi tar inte plats, och chansar absolut inte, förrän vi har kunskapen.
Marias fackliga engagemang började år 2013 då hon började på Coop och gick med i Handels. Sedan gick det fort. Hon blev klubbordförande, satt i kongressen och valdes till ordförande för avdelningen inom några få år.
Hon tror att det är viktigt att separera den privata rollen från den fackliga. Särskilt i kontakt med arbetsgivare. Hon tror också att kvinnor behöver bli snällare mot både sig själva och mot varandra.
– Vi kvinnor måste slita hela tiden för våra positioner, vilka vi är och hur vi ser ut. Jag tror inte att det är så nyttigt. I vår kamp kan vi råka bli konkurrenter i stället för vänner.
Vad är ditt råd till dem som vill men inte vågar ta plats och säga ifrån än?
– Egentligen är det männens uppgift att se till att vi kan det, men – Skrik så högt du kan. Det är genom att våga vara obekväma nu som vi kan förändra framtiden. Vi är många som står bakom dig säger Felicia Gudmundsson.
– Våga stå på dig! Vad är det värsta som kan hända? Om man inte trivs på sitt jobb och det finns en chans att förbättra det, varför ska man då inte ta den chansen? Vi lever bara en gång säger Ida Berglaw Ericsson.
– Sök stöd i de medmänniskor som säkrar upp dig i att du tänker rätt, och som ger dig massor av kärlek och pepp säger Maria Sagebrant Ek.
