Matilda Josephson på Ica tecknar livet i matbutiken i Mjölk och människor: En plats för möten och missförstånd

Vardagen i en livsmedelsbutik framstår som mörk i serietecknaren Matilda Josephsons debutbok ”Mjölk och människor”.

Bildrutornas kolsvarta bakgrund ger läsaren en klaustrofobisk känsla.

– I verkligheten är butiken ljus. Jag målar svart för att slippa rita detaljer men det gör också berättelsen mer poetisk, säger Matilda Josephson.

Första dagen på jobbet

Mörkret är särskilt påträngande i kapitel ett som beskriver Matildas första dag på jobbet. Nykomlingen har svårt att hävda sig mot tvärsäkra kollegans val av arbetskläder.

I kassan är hon utlämnad åt kunder som tycks veta mycket mer än hon själv.

Får barn gratis godis? Betyder noteringen på kvittot att hon råkat ta betalt två gånger? Är det okej att damen med vida ärmar möblerar om bland blommorna?

– Som ny vet man inte hur man ska hantera alla situationer. Plötsligt ska man medla i nån konstig konflikt fast man bara är en osäker nittonåring.

Matilda Josephson var själv 19 år när hon började jobba på Ica.

Sedan dess har butiksarbetet varit omväxlande heltidsförsörjning och extraknäck medan hon studerat serieteckning i Malmö, poesiskrivande i Jakobsberg och litteraturvetenskap i Stockholm.

I dag är hon 26 och har bearbetat sju års branschvana till en serieroman i butiksmiljö.

– Butiken är en bild av samhället, man förväntas uppträda på ett visst sätt. Vissa beter sig gränslöst, andra är extremt hämmade. Men alla måste ställa sig i den där kön för att skaffa sin mat. Från min stol i kassan får jag möta dem alla.

Humor och känslor

Med sina teckningar vill Matilda berätta historier som förmedlar humor och känslor.  Ofta handlar det om mänskligt samspel som skaver.

– Det är roligt när människor inte riktigt lyckas kommunicera. Mataffären är ett jättebra rum för möten och missförstånd.

Karaktärernas olika framtoning speglas i bokens titel, som är en blinkning till romanklassikern ”Möss och människor” av Nobelpristagaren John Steinbeck.

– Hämmade karaktärer är lite bleka, ungefär som mjölk. Andra människor är mer utlevande.

Kunden som kallas ”Känslan” hör i så fall till mjölkavdelningen. Matilda är väldigt förtjust i den ytterst osäkra kvinnan som vill ångra allt hon köpt, men som oväntat får en nyckelroll i en dispyt mellan en kolerisk småbarnspappa och en alltför lättklädd kund.

– Jag ömmar för ”Känslan”. Hon har ingen försvarsmekanism, allt går rätt in.

Lite hudlös kan även serieäventyrens huvudperson framstå som.

Bokens Matilda är en känslig iakttagare i kassan, där hennes integritet utmanas.

Till exempel av kunden som kräver att få låna hennes busskort eller gapiga tanten som kallar henne djävulens hejduk.

– Bok-Matilda är ungefär så som jag ser på mig själv. När jag känner mig invaderad checkar jag ut lite, börjar se det som en berättelse. Särskilt när nån blir jättearg på mig: Okej jag är inte här, detta är en karaktär som inte är jag. Efter ett tag blir det svårt att skilja på sig själv och sin seriegubbe.

Att göra en tecknad berättelse är Matilda Josephsons sätt att ta tillbaka makten över situationen. Bokens nio kapitel bygger alla i någon mån på hennes egna erfarenheter från butikskassan.

Det kan vara en person, en replik eller en situation. Den aggressiva kunden som öser ut en stor påse lösgodis på kassabandet har hon mött på riktigt.

Fast i verkligheten var han inte en cowboy med lustig amerikansk brytning som i serieboken.

– Jag skruvar till och ändrar ganska mycket.

Dödligt våld

En extremt våldsam jobbsituation undgick Matilda nätt och jämnt den 7 augusti förra året.

Hennes nuvarande arbetsplats hamnade mitt i Stockholms blodiga gängkrig när en 21-årig man sköts till döds inne i Sätra centrum.

En av Matildas kollegor deltog i försöken att rädda livet på den skjutne, andra tog hand om skräckslagna människor som sökte skydd i Icabutiken. Själv hade hon precis slutat för dagen.

– Jag stod på tunnelbanans perrong och skulle åka hem när jag hörde skotten. Dagen efter var både personal och kunder skakade av vad som hänt.

Alla anställda erbjöds professionellt samtalsstöd, men för Matilda har den bästa terapin varit att prata med arbetskamraterna.

– Vi har en väldigt öppenhjärtig stämning på jobbet.

Att bearbeta traumat i konstnärlig form känns inte aktuellt. Trots att en recensent som öste beröm över ”Mjölk och människor” ansåg att det allra bästa är när författaren ”väljer att sätta också sig själv på spel”.

– Man kan absolut göra konst av alla typer av trauman. Men den här boken handlar om helt andra saker.