När allt inte gick rätt till på skobutiken Anna Matkovich jobbade på gick hon en facklig kurs. Det var sex år sedan och hon visste knappt vad facket var. I dag sitter hon i Handels avdelningsstyrelse i Malmö och i den lokala ungdomskommittén.
– Jag kommer inte från en familj som är fackligt aktiv, utan det var något som växte inom mig. Jag ville ha koll, inte behöva fråga min arbetsgivare
om vad som var rätt lön.

Hon och familjen flydde kriget i Kroatien och kom till Sverige när hon var barn. Få med utländsk bakgrund är fackligt aktiva, men själv har hon inte upplevt några hinder.
– Jag kan ärligt säga att jag aldrig tänkt på det, jag känner mig så pass svensk. Varför färre med utländsk bakgrund är aktiva kan nog handla om att man har med sig en bild av att facket inte har någon styrka, att det är politikerna som bestämmer ändå. Och många är nog så rädda om sina jobb att de inte vågar engagera sig.

Dzeraldina Eriksson är vice ordförande både i fackklubben på Ikea Karlstad och i Handelsavdelningens styrelse. Hon kom från Bosnien 1993, jobbade på en pizzeria, började på Ikea. Det enda hon visste om facket var att det var viktigt. När klubben på varuhuset skulle upplösas kände hon sig manad.
– Efter en enda facklig kurs var jag fast. Facket tjänar på att de förtroendevalda har olika bakgrunder och erfarenheter. Vi kan lära av varandra.

För att få fler med utländsk bakgrund att engagera sig tycker Dzeraldina Eriksson att mer krut måste läggas på bättre valberedningar.
– Ser man till att varje valberedning får en bra utbildning är jag övertygad om att det skulle bli bättre. Den ser till att rätt person är på rätt plats.