Den 12 mars publicerade LO:s styrelse en debattartikel där man står fast vid lagförslaget om ändringar i strejkrätten. En av undertecknarna är Handels ordförande Susanna Gideonsson. I artikeln konstaterar man att den svenska modellen, i och med den avblåsta hamnstrejken, fungerar. Ändå står LO-ledningen fast vid de planerade inskränkningarna i strejkrätten. Eftersom bollen ändå är i rullning.

Vi finner detta ytterst märkligt. Den 18 januari 2018 uttalade sig Handels förbundsstyrelse i frågan: ”Handels säger nej till försämring av konflikträtten! Handels förbundsstyrelse anser att konflikträtten är en viktig del i vårt värn för att skydda våra kollektivavtal. Nuvarande regelverk gör att vi upprätthåller en maktbalans mellan arbetsgivare och arbetstagare på svensk arbetsmarknad.”

För sent?

Att backa från denna hållning var uppenbarligen inget problem. Men nu, när den svenska modellen ställts på sin spets och visat sig fungera, är det helt plötsligt för sent att ändra ståndpunkt?

”Att splittra LO ger inte facklig styrka”

Insändare

Ett av argumenten för att stå fast vid inskränkningarna är risken för att borgerliga och främlingsfientliga partier lägger ”ett annat förslag som inkluderar sympatiåtgärder och proportionalitetsprincipen.” Socialdemokraterna använde sig av samma resonemang när de lierade sig med C och L för att behålla makten, och i samma andetag skrev under på den mest, för arbetarklassen, bakåtsträvande politiken sedan regeringen Bildt. Och inte har ni väl glömt vilket parti som lade det ursprungliga förslaget om försämringar i strejkrätten?

Solidaritet

Var fanns LO:s vurm för proportionalitetsprincipen när Sveriges Hamnars lockout var mer än fem gånger så omfattande som Hamnarbetareförbundets arbetsnedläggelser? Var fanns sympatiåtgärderna och solidariteten när Sveriges Hamnar gjorde allt i sin makt för att krossa ett fackförbund som i åratal bedrivit ett fullt fungerande arbetsmiljö- och skyddsarbete?

Skyddet av den svenska modellen är inget annat än ett skydd för LO:s hegemoni på den svenska arbetsmarknaden. Socialdemokratin och LO sträcker hellre ut en hand till nyliberaler och näringsliv, än till organiserade arbetare som kämpar för lagstadgade rättigheter.

Lägga sig platt

Att inskränka ett av de få egentliga vapen vi har gentemot motparten är att lägga sig platt och ge upp.

Det är hög tid att LO-förbunden markerar mot Socialdemokraternas nyliberala politik genom att ta kraftfullt avstånd och i stället leta nya bundsförvanter. Tillsammans med olika föreningar, gräsrotsrörelser, fria fackförbund och arbetarpartier som inte böjer sig för näringslivet har LO-förbunden all möjlighet att åter bli de kamporganisationer de en gång skapades för att vara.

Låt medlemmar besluta

Och det är hög tid att LO-förbunden omorganiseras till demokratiska, medlemsstyrda fackföreningar, bort från det nuvarande systemet där styrelser och förbundsledningar fattar förödande beslut över huvudet på medlemmarna.

Vår uppmaning till Susanna Gideonsson och Handels förbundsstyrelse är tydlig: återkalla Handels stöd till försämringarna i strejkrätten, uppmana resten av LO-förbunden att göra detsamma, och låt hädanefter era medlemmar besluta huruvida deras rättigheter ska inskränkas eller inte!