Slutspurten är intensiv i förhandlingarna om trygghet och omställning mellan arbetsgivarna Svenskt Näringsliv och facken för arbetare och tjänstemän i LO och PTK. LO-facken vill avskaffa allmän visstid, begränsa hyvling av arbetstid och skapa striktare regler för inhyrning av personal. Allt detta är hjärtefrågor för Handels som ju har många medlemmar med otrygga anställningsvillkor. Andra LO-fack har bromsat och tvingat fram ett LO-beslut på att inte medverka till att förändra reglerna om saklig grund för uppsägning. Sammanhållningen inom LO-familjen kan ställas på svåra prov när heliga kor baxas till slaktbänken.

Arbetsgivarnas viktigaste krav är att det ska bli lättare att säga upp anställda. Så frågan är vad facken är beredda att betala arbetsgivarna för att få igenom sina egna krav på större trygghet?

Tre delar

Frågorna om las (lagen om anställningsskydd) är ett av tre ben som förhandlingarna om trygghet och omställning står på. Det andra benet handlar om omställning, det vill säga stöd för anställda att komma vidare i arbetslivet efter en uppsägning. Det tredje är en arbetslöshetsförsäkring som helt och hållet sköts av fack och arbetsgivare – i stället för att som i dag finansieras av staten via arbetsgivaravgifterna.

De tre delarna – anställningsskydd, omställning och arbetslöshetsförsäkring – förhandlas parallellt in i det sista. Tanken är att eftergifter från facken i fråga om anställningsskyddet ska kunna bytas mot förstärkningar i de båda andra delarna, skriver tidningen Arbetet.

Mer makt till arbetsgivarna

Om fack och arbetsgivare inte kommer överens senast 30 september – det vill säga på onsdag – hotar politikerna med att ändra las i enlighet med den statliga las-utredningen som lades fram i början av sommaren. Utredarens förslag har kritiserats av Handels ordförande Linda Palmetzhofer och många andra fackliga företrädare för att ge alldeles för mycket makt till arbetsgivarna.

En eventuell överenskommelse där alla tre delarna ingår beskrivs på förhand som en historisk milstolpe i klass med Saltsjöbadsavtalet 1938. Detta satte ramarna för den svenska modellen på arbetsmarknaden, där fack och arbetsgivare gör upp om villkoren utan inblandning från politiker. Samma politiker måste dock vara beredda att göra viktiga lagändringar för att ett nytt avtal ska bli verklighet, vilket är ytterligare en osäkerhetsfaktor.

Om parternas förhandlingar tvärtom misslyckas anses samma svenska modell komma att skadas i grunden för lång tid framöver. De som har mest att förlora är arbetstagarna och deras organisationer – inte minst Handels och dess medlemmar i butiker och lager.