Pierre Ericsson på Biltema lämnade Moderaterna och blev facklig kämpe i Handels

– Jo, jag är lätt igenkänd. Medlemmarna uppskattar att jag är lätt att upptäcka på håll och även gruppcheferna tycker att det är bra att jag har den på mig, säger han.

Sambon Jenny hade redan tagit en promenad med hunden när klockan ringde kvart i sex i morse.

Pierre Ericsson fick i sig lite kaffe och mackor innan han körde Olle till hunddagis och vidare till medlemsmötet på Biltemas lager H1.

Ett tjugotal medlemmar har samlats i matsalen och kanelbullarna tystar munnarna denna tidiga morgon.

Två nya skyddsombud väljs, det blir information om vårens avtalsrörelse och de lokala förhandlingarna.

Vad hände med lägstalönerna?

Vad hände med lägstalönerna, frågor någon? Lyckades facket kräma ut lite extra från arbetsgivaren, undrar någon annan?

– Jo, vi lyckades faktiskt höja tvättersättningen med 50 procent, från 50 till 75 kronor i månaden. Det låter kanske inte så imponerande, men på ett år får ni 900 kronor. Det bör täcka alla er tvättkostnader där hemma så länge ni inte använder torktumlaren, säger Pierre Ericsson.

Den skäggiga mannen i röd fleecetröja som förklarar det finstilta i avtalet, svarar sakligt på oroliga frågor och skämtar vänligt är klubbordförande på Biltema Logistics.

Oddsen för att han skulle bli en facklig ledare måste ha varit rätt höga.

Blev moderat och övergav facket

Pierre Eriksson kommer från en borgerlig familj med en pappa som var pilot i flygvapnet.

Som tonåring hemma i Karlshamn gick han med i Moderaternas ungdomsförbund och var en av dem som övergav facket när avgiften till a-kassan chockhöjdes av Fredrik Reinfeldts regeringen 2007.

Men när han flyttade till Halmstad och började på Biltema 2016 tändes den fackliga lågan.

Villkoren på en arbetsplats kan bara förbättras om man byter det individualistiska jag-tänket mot ett kollektivt vi-tänk. Laget är starkare än jaget, menar han.

Valdes in i klubbstyrelsen

2017 valdes Pierre Ericsson in i klubbstyrelsen och visade snabbt talang för medlemsrekrytering och facklig argumentation.

Sedan ett halvår tillbaka är han klubbordförande och ägnar allt mindre tid åt att plocka varor på lagret.

– Det är ett jäkligt fint uppdrag, folk har ju faktiskt röstat på mig. Det är ett ansvar som både ger och tar energi, säger han.

Den viktigaste och samtidigt svåraste uppgiften är att rekrytera nya medlemmar. 300 av de cirka 500 lagerarbetarna på Biltema Logistics är med i Handels. En alldeles för låg siffra, tycker Pierre Ericsson:

– Många äldre har sagt upp sig och för de unga är det inte självklart att vara med i facket. Vissa tycker att det är för dyrt, andra vill inte vara med av ideologiska skäl.

Kavla upp ärmarna och kämpa

Så hur gör man för att värva folk och stärka fackets roll som motpart?

Något enkelt patentsvar har han inte.

Mer än att kavla upp ärmarna, kämpa vidare för bättre avtal och villkor och trumpeta ut de lokala fackliga framgångarna till alla på arbetsplatsen.

– Nyligen har vi förhandlat oss till rätten att ge blod på betald arbetstid och skrivit under ett allmänt ansvarstillägg för kollektivarna på vårt kemlager. Sådant måste vi sprida så att folk här förstår att vi faktiskt gör skillnad.

Löner och arbetsmiljö engagerar

Högre löner, övertidsproblematik under högsäsong och en bättre och säkrare arbetsmiljö. Det är de tre frågor som engagerar medlemmarna mest, berättar Pierre Ericsson.

– Just nu är vi i en ekonomisk kris, klart att mer pengar i plånboken är högprioriterat bland lågavlönande lagerarbetare. Arbetsmiljön är alltid viktig på lager, vi ska komma hem levande.

– Vi har haft tur, eller tur i kombination med skicklighet, och inte haft någon dödlig olycka hos oss. Men däremot har det amputerats både ben och tår efter olyckor.

Att det går bra för Biltema är ingen hemlighet, nya butiksdörrar slås ständigt upp och rekordresultaten avlöser varandra. Men Pierre Ericsson tycker ändå att det finns orosmoln på himlen.

Lagerarbetet på Biltema mest manuellt

Ny teknik och automatiserade flöden blir allt vanligare i lagerbranschen, men på Biltema sköts lagerarbetet nästan helt manuellt.

Många anställda utför rena stenåldersarbetet, som Pierre Ericsson uttrycker det:

– Sättet vi arbetar på har inte förändrats på 40 år. Om försäljningen viker är vi extremt personaltunga.

Förr eller senare kommer automatiseringen också till Biltema, resonerar han. Då gäller det att facket har en genomtänkt strategi och inte bara sätter sig på tvären.

– Anledningen till att Sverige är en framstående industrination är att vi har bejakat ny teknik. Sköter facket sina kort rätt kan det leda till fler arbetstillfällen, men man ska ha respekt för att det är en omvälvande process. 

Medlemsmöte med kanelbullar

Klockan 15 är det medlemsmöte på lager H3 och lådan med kanelbullar dyker upp igen.

41 svartklädda lagerarbetare har samlats i matsalen för att lyssna på, lära av och ställa frågor till sin fackliga företrädare i röd fleecetröja.

Det blir många skratt, händer i luften och bara ett par bullar kvar. Tio minuter över 16 sätter sig en trött men nöjd Pierre Ericsson i bilen för att hämta Olle från hunddagiset innan han kör hem.

En bra arbetsdag är slut, konstaterar han: Två trevliga medlemsmöten som ger energi och ingen medlem har hamnat i konflikt med arbetsgivaren.

– En sådan här dag skulle man kunna tro att det inte behövs någon facklig klubbordförande. Men det räcker att titta sig omkring, både i Sverige och runt om i världen, för att inse att det ständigt pågår övertramp på mänskliga och fackliga rättigheter.